Oj då...

Då var en jobbig bit lite halvt avklarad. Dagen då jag såg honom för första gången sen vi slutade träffas. Det blev bara halvt eftersom jag satt i en bil och han var på gatan. Hjärtklappning. Den kändes inte helt okej, men det positiva är att jag stannade kvar i bilen! Såg framför mig hur jag hopppade ut på gatan och skrek några väl valda ord, men jag lät bli, haha! Jag har faktiskt inga planer på att göra mig ovän med honom, det vill jag inte. Jag önskar bara att han visste att han har sårat mig.  Men, men det är väl snarare jag som kommer bli ignorerad... Det jobbigaste kommer vara när vi är på samma ställe. Att veta att jag inte ens kommer få prata med honom.
Hur som helst, jag hade lite svårt att koncentrera mig på yogan efter det, men det var ändå ganska tråkigt! Jag är van att svettas som en galning på yoga, men nu blev jag inte ens varm! Jag längtade ju efter lite flås så jag blev besviken. Speciellt efter den här presenten som jag fick av Jessica idag på jobbet! Gissa vad som ligger i? ;)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0