minajagochmigsjalv

Förresten, igår när jag och Cissi gick genom en bakgång till nya butiken så stod det helt plötsligt en liten läckerbit till elkille där. Vart har alla pojkar hållt hus, nu bara ramlar dom fram! Eller är det jag som inte har varit så mottaglig och ointresserad kanske?
Jag låter säkert helt pojktokig nu för tiden men jag gör det bästa av en jobbig situation. Jag har inte tittat på, inte kysst, inte varit med nån annan än J på 1½ år. Jag är inte över honom, verkligen inte, men det känns skönt att låtsas. Det kändes inte okej för mig att flirta under den tiden även om det var oskyldigt, jag var ju kär (han och jag tänkte ju uppenbarligen inte riktigt likadant på den fronten). Men nu, i just den stunden som jag flirtar med den söta montören/kunden/killen på krogen, whatever, så får jag nått nytt att tänka på och jag behöver det... Jag skulle ju leva igen, eller hur?



"I am fragile
I am hopeless
I'm not perfect
But I am free..."